← Till översikten över utbildningar och metoder
En psykologi med själ brukar psykosyntes kallas. Förhållningssättet formulerades av den italienske läkaren och psykiatern Roberto Assagioli och utgår från en helhetssyn på människan.
Här finns utrymme för kropp, känslor och tankar, liksom för frågor om vilja, mening och den potential som ännu inte har fått komma till uttryck.
Markus, som grundade Advenire, studerade psykosyntes under tre år, 2001–2004. Här presenterar han några av dess perspektiv och modeller, tillsammans med sina egna sätt att beskriva dem.
Inom psykosyntes används olika modeller för att utforska och förstå vår inre värld. En av dem är ägget, som beskriver olika delar av vårt medvetna och omedvetna liv.
Modellerna kan fungera som kartor för reflektion över våra erfarenheter, det vi upplever här och nu och våra möjligheter till utveckling.
Psykosyntesen rymmer också ett andligt, religiöst obundet perspektiv. Det ger plats för frågor om vilka vi är, vad vi längtar efter och vad som ger riktning och mening i våra liv.
Ett av psykosyntesens främsta kännetecken, som jag ser det, är dess bifokala perspektiv. Det handlar om att kunna hålla två perspektiv samtidigt: det som är svårt och det som kan vara på väg att växa fram.
Som bild kan vi tänka oss ett ekollon som har fallit till marken. Vi kan se att det har blåst ner från sitt träd. Vi kan också se möjligheten att det där på marken kan börja växa till en ny ek.
Vi kan överföra bilden till de kriser vi ibland möter i livet. Något kan ha blåst oss ner från livets ek, samtidigt som något nytt kan vara på väg att ta form.
Vad händer om jag både tar det som gör ont på allvar och lämnar utrymme för det som ännu är möjligt?
Jag behöver inte veta vad det nya är. Ibland börjar det med att kunna ställa frågan och låta svaret ta tid.
Om vi enbart söker förklaringar i våra sår och tidigare erfarenheter kan vi fastna i det som har varit. Om vi bara ser möjligheter och försöker hålla oss positiva kan vi i stället flyta ovanpå och undvika det som behöver vår uppmärksamhet.
Det bifokala perspektivet bjuder in oss att hålla båda. Smärtan får finnas där, tillsammans med möjligheten till utveckling. Det betyder inte att en kris måste ha en mening eller att vi behöver hitta något positivt i allt som händer.
Ett annat viktigt begrepp inom psykosyntes är delpersonligheter. Det är ett sätt att beskriva olika sidor av oss själva, som kan ha skilda behov, drivkrafter och sätt att möta världen.
Genom att lära känna dessa sidor kan vi utforska vad de bidrar med och vad som händer när någon av dem tar alltför stor plats. Viljan får här en viktig roll i att välja hur vi vill agera.
Vill du lära känna psykosyntesens perspektiv närmare? Läs vidare om:
